Förverkliga min dröm
Jag ska skicka in min bok "Hur korkad får man bli" till ett förlag. Jag vet att jag har sagt det flera gånger, men nu SKA jag verkligen göra det! Även om jag får ett nej första gången, vilket jag säkert kommer att få, så ska jag fortsätta att skicka in den, tills något förlag vill ge ut den. Den boken är min favorit bland dem som jag har skrivit och därför vill jag få den utgiven. Jag vill att "Hur korkad får man bli" ska vara den första boken som Mikaela Nilsson ger ut! Någonting säger mig att det kan gå. Jag menar, det är en bra bok och säkert något som många vill läsa. En vacker dag kommer den nog att finnas i bokhandeln, förr eller senare. Det kanske dröjer ett par år eller så, men jag är nästan säker på att just den kommer att ges ut någon gång.
Sen ska den förhoppningsvis bli inläst som talbok också. Ja, det måste den, om den någon gång blir utgiven. Jag vill ju att alla ska kunna läsa min bok, seende som icke seende. Fast då måste inläsaren vara bra och läsa med känsla och inlevelse, annars läser jag in den själv. Jag kan det. Även om jag inte kan läsa texten, så har jag lätt för att komma ihåg och kan det mesta utantill. Så jag skulle lika gärna kunna göra en författarinläsning, fast jag är synskadad och inte kan läsa själva texten. Det blir som att berätta en historia, fast den är nerskriven först. Jag tränar tills jag kan den utantill, helt enkelt.
Det är kul att läsa upp så där rakt ut från huvudet. Framför allt så är det kul att se hur imponerade andra blir. Jag brukade läsa många kapitel för min förra assistent. Vi brukade kolla på IDOL tillsammans, och när den allra längsta pausen kom, brukade jag läsa ett eller flera kapitel för henne. Det är skitkul!
Jag vet att jag läser bra också. Det har jag hört många säga. Fast varför skulle jag inte kunna göra det? Det är ju min bok, det är jag som har skrivit och jag vet hur allting ska låta. Jag skulle lätt kunna göra en författarinläsning.