IDOL

IDOL har börjat på TV igen!! Lajla, Anders och Alexander åker runt i landet och ska "dammsuga Sverige på talanger".

Jag gillar att kolla på IDOL, det är mitt favoritprogram. Ska jag vara ärlig så tittade jag inte så mycket på det förut. Det var först år 2013, då jag upptäckte min stora idol Gabriel Alares och en hel del andra duktiga sångare, som jag började följa det. Man hittar alltid någon favorit där.

Det har hänt att jag har tänkt att jag skulle vilja vara med i IDOL själv, i alla fall testa att söka in och se vad som händer. Jag älskar ju att sjunga och stå på scen. Men med tanke på min hörselnedsättning så skulle det nog inte gå. Jag skulle sitta där på IDOL-scenen och inte fatta någonting och se ut som en fågelholk i fejan. Fatta vad pinsamt! Jag skulle inte heller klara av juryns stenhårda kritik. Jag har egentligen inga problem att ta emot kritik, så länge någon kritiserar på ett bra sätt, men IDOL-juryn kan ju verkligen såra sångarna med sin kritik och det skulle jag inte fixa. Jag skulle bara få dåligt självförtroende.

Ibland funderar jag över hur de egentligen har det i IDOL-juryn, vilket tufft jobb de måste ha. De får ju sitta hela dagarna och lyssna på folk som sjunger. Jag skulle aldrig kunna vara med i IDOL-juryn. Inte för att jag inte gillar att lyssna när andra sjunger, för det gör jag, men att bli tvungen att såga någon och behöva se en massa knäckta ansikten... Jag hatar att såra folk!

Äh, jag kan ju sjunga ändå. Jag har mina sånglektioner och jag har en karaokemaskin hemma. Ibland när jag sitter på mina sånglektioner, så händer det faktiskt att jag låtsas att jag står framför IDOL-juryn. Fast jag har i och för sig aldrig blivit sågad av min sångpedagog, tack och lov. Jag är bara glad att hon ger mig tips och råd då och då.

 

En sak som är häftig när jag är på sånglektion och sjunger mina egna låtar, är känslan av att vara den enda som vet vad texten handlar om. Jag menar, även om folk vet vad eller vem texten tillägnas, så är det ändå ingen mer än jag som vet exakt vad varje ord betyder. Det har jag ju sagt tidigare, att det alltid är låtskrivaren/författaren som vet bäst själv.

Ibland brukar jag sitta på mina sånglektioner och låtsas att jag sjunger en viss låt direkt för personen som den handlar om, även om jag vet att jag inte skulle våga göra det i verkligheten.

Det är kul att fantisera så.

 

Musiktips till glädje, sorg, ilska och kärlek

Tjena alla musikälskare!

Här kommer lite tips på bra låtar, som förstås alltid är bra, men speciellt vid vissa tillfällen.

Låtar att lyssna på när du är glad: "Dårarna" med "Gabriel Alares. "Turn the tide" med AiluCrash. "Going crazy" med Ashley Tisdale. "Ghost" med Artmade.

Låtar att lyssna på när du är ledsen: "98" med Gabriel Alares. "En sång från hjärtat" med Linn Eriksson. "Jag saknar dig" med Nanne Grönvall. "Bottom of the ocean" med Miley Cyrus. "I miss you" med Miley Cyrus.

Låtar att lyssna på när du är arg: "Fuck you" med Lily Allen. "Fuck the pain away" med Peaches. "Over it" med Ashley Tisdale. "Jag saknar dig" med AiluCrash.

Låtar att lyssna på när du är kär: "Stay my baby" med Amy Diamond. "A nother day" med Amy Diamond. "Fly to your heart" med Selina Gomez. "Any love left" med AiluCrash. "Fan vad bra" med Jakob Karlberg.

Ett boktips

Hej alla glada!

Idag läste jag ut en sjukt bra bok, som jag skulle vilja tipsa er andra om. Den heter "Jag är ju så jävla easy going" och är skriven av Jenny Jägerfäld.

Boken handlar om en tjej som heter Johanna. Hon har det jobbigt hemma, för båda hennes föräldrar är sjukskrivna och pappan är deprimerad. Han sitter bara framför teven hela dagarna och har nästan slutat prata. Det här leder till att familjen har väldigt dålig ekonomi.

Samtidigt som Johanna plågas av det som händer hemma, är hon även väldigt intresserad av en tjej. En livsfarlig kille på skolan hotar Johanna och plötsligt hamnar hennes liv i hans händer...

 

Det är en väldigt stark, gripande och även rolig roman. Jag gillar författarens sätt att skriva. Hon blandar humor med tragiska händelser och hennes språk är starkt och roligt. Mitt i alltihop kan läsaren börja fnissa åt ett roligt ord eller uttryck, fast själva händelsen inte är särskilt komisk. Ja, sådana författare gillar jag och en sådan författare vill jag också bli.

Därför vill jag gärna rekommendera den här boken. Är inte titeln ganska rolig också? "Jag är ju så jävla easy going". :)