Musikfördomar

En del människor är inte kloka. Visst har folk en massa konstiga fördomar om handikappade, men en del har verkligen sådana på allt hos en. Jag kommer inte riktigt ihåg var jag läste det någonstans, men det var någon som sa att en del tror att handikappade lyssnar på samma sorts musik. Och vet ni vad det var för musik? Dansband!! Alltså, bullshit och skitsnack!! Jag är handikappad och jag hatar dansband och jag känner nästan ingen annan i min ålder som gör det heller. Nej, en del människor är inte kloka. Vem var det förresten som kom på det från början, att man ska gilla dansband bara för att man råkar vara funktionshindrad?! Alla människor har olika smak! Jag fattar överhuvudtaget inte hur en del kan säga att alla som är på ett visst sätt är på samma sätt liksom. Ibland tror jag att folk är rädda för funktionshindrade. De vet inte hur de ska bete sig och därför undviker de oss istället. Varför fattar de inte att de kan bete sig likadant med oss som med varandra? Handikappade bits inte. Vi har inga farliga vapen i fickorna alltid och vi klöser inte ögonen ur var och en. Vi är bara människor.
Om jag mötte en person som tar förgivet att jag brukar lyssna på dansband, då undrar jag hur den personen skulle reagera om jag avslöjade att jag föredrar popp och rock. Vårt samtal kanske skulle låta så här då:
"Jag älskar AiluCrash!"
"Jaha, är det en sorts dansband?"
"Va? Nej, AiluCrash är ett supercoolt rockband!"
"Va?! Jag trodde att du lyssnade på dansband"
"Nej, för fan, jag lyssnar nästan aldrig på sådan skit".
Alltså hur tänker de egentligen? Jag har hört det här och sagt det till mig själv så många gånger att jag nästan tror helt på det. Fastän jag sitter i rullstol och är syn och hörselskadad, så är jag som vilken tonårstjej som helst.
Förresten, på tala om musik. Jag skriver ju egna låtar, och jag har aldrig skrivit en enda dansbandslåt i hela mitt liv och har absolut inga planer på att göra det heller!!!
 
Nu ska jag lyssna lite på AiluCrash. Jag skulle vilja träffa killarna i det bandet, särskilt sångaren. Jag har faktiskt träffat en hel del kändisar redan. Amy Diamond har jag till och med intervjuat. Ungefär fyra kändisar har jag träffat, och nu är det dags för AiluCrash... Haha. Jag blir så till mig när jag tänker så. Att jag kanske står öga mot öga med Ludvig, Anton, Tom och de två andra i bandet en vacker dag. Tanken är inte helt omöjlig. Ja ja. Nu ska jag lyssna på deras musik i alla fall.

Sol och värme!

Idag är det soligt! Det har det varit varje dag hela veckan. Jag är så glad att sommaren äntligen har kommit nu! Förut så regnade det nästan jämt och jag var så rädd att jag inte skulle bli brun alls. Jag vill inte komma till gymnasiet med blek hud! Det är aldrig kul att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet utan solbränna, särskilt inte om man ska börja på en ny skola. Okej, alla känner naturligtvis inte igen sig i det, men så är det för mig. Solbränna är snyggt och jag vill vara snygg.
Varje dag den här veckan har jag legat vid poolen i vår trädgård och solat ända fram till kvällen. Då och då har jag tagit ett dopp i poolen också. Det är inte alls kallt i vattnet, tvärt om väldigt skönt. Jag älskar att plaska runt och dyka i vattnet, fast ibland kan det kännas lite orättvist att jag inte kan dyka från kanten. Särskilt om jag ser någon annan hoppa ner i vattnet istället för att ta trapporna. Då händer det att jag tänker:
"Fy fan för att mina ben inte fungerar!!"
Likadant om jag inte kommer upp på luftmadrassen. Vi har två stora luftmadrasser, som är som en liten fotölj där bak. Man sitter liksom i dem, men med benen framåt. De kan vara jättesvåra för mig att komma upp på. Man måste bära, slita och slutligen slänga upp mig på de där jäkla grejerna. Har man otur så missar man kanten och slänger ner mig i vattnet istället. Haha. Men annars är det jättemysigt att sitta i dem. Det är så skönt att flyta runt i vattnet. Då känner jag att jag mår bra.
Men idag dök jag faktiskt från kanten. Jag satte mig på kanten, lutade mig framåt och plumsade ner i det spegelblanka vattnet. Det var jättekul! Klart bättre än att dyka från översta trappsteget, som jag har försökt med flera gånger.

Skulle "Inte" vilja vara lika känd som Selena G!

Usch! Det verkar jobbigt att vara känd! I alla fall om man är sångare eller skådespelare. Tänk att aldrig få vara i fred, aldrig få ha något privat och alltid vara omringad av galna fans och papparazzis!
Man blir också tvingad att avslöja sina hemligheter och pinsamheter i tidningarna. Idag läste jag senaste numret av tjejtidningen Glitter där Selena Gomez avslöjar fem av sina "Innersta!" hemligheter. Alltså herregud! Det är ju skitmånga tjejer som läser "Glitter" och sångerskan måste låta alla oss få veta hennes hemligheter! Okej, några av de fattar inte jag varför dem var så otroligt hemliga, som att Selena är godisberoende och värdelös på bowling. De sakerna kanske var hemliga, men jag tror knappt på att de var "så" hemliga. Hon kanske trots allt inte sa sina allra innersta hemligheter. Det skulle i alla fall inte jag ha gjort! Själv är jag en sådan som gillar att läsa skvallertidningar, men ibland undrar jag hur kändisarna måste känna sig.

Man kan inte veta i förväg hur känd man kommer att bli.
Ashley Tisdale, Vanessa Hudgens, Zac efron och alla andra i "High school musical" gänget visste inte att det skulle bli så stort. Man kan hoppas och drömma, men man kan aldrig veta.
När jag var liten drömde jag att få spela in en egen skiva. Jag sa till och med till folk att jag skulle det, men när jag fick frågan hur det kom sig kunde jag bara svara:
"För att jag skriver egna låtar och har en egen inspelningsstudio hemma".
Som om det skulle löna sig. Visst, jag har en inspelningsstudio, men jag har aldrig fått ett skivkontrakt och kommer aldrig att få det heller. Men det här var när jag var a11-12 år, nu är jag 16 och begriper bättre.
Jag ville även bli skådespelerska när jag var liten. Få vara med i film och sådant. Jag gillar fortfarande att spela teater, men nöjer mig nog med att spela i tiaterpjäser. Jag hoppas verkligen på att komma med i teatergruppen på skolan på gymnasiet.
Men som sagt, man kan inte veta hur stor man kommer att bli, därför kan man inte heller be alla papparazzi-fotografer att aldrig jaga en så mycket. Britney Spears kan ju inte ens gå ut och köpa mjölk! Jag tror att det var det som orsakade hennes depression. Att vara megakänd och aldrig kunna gå ut är nog väldigt tuft. Nej, det är nog bättre att vara författare, för de är inte kända å samma sätt.
Men även om man inte är känd så kan man ändå spela in lite. Här är musikvideon som jag gjorde till min gammelmoster Gunhild som gick bort år 2011.