Födelsedagsfirande

Igår fyllde jag 23 år. Det var en toppenlyckad dag, full av presenter och kärlek.

Dagen började med att jag fick frukost på sängen av min assistent. Hembakade bullar och en hel påläggsbuffé. Där fanns både ägg, salami, leverpastej och två sorters ost. Sen fick jag två presenter också, en från min assistent och en från min pojkvän.

Som varje år hade jag fått massvis av gratulationer på facebook och ett par på sms. Det känns som om man står lite i centrum när man fyller år, eftersom alla gratulerar en konstant. Man känner sig så populär den dagen, liksom.

På kvällen var det dags för födelsedagsfirande hemma hos mina föräldrar. Både min mormor och morfar, morbror, faster och två kusiner var där. Och Sigge, såklart. Vad annars? Sigge var supernyfiken när jag öppnade presenterna. Han hoppade upp på fotplattan på min rullstol och ville leka med pappret. Han trodde säkert att det var hans födelsedag och inte min. På morgonen försökte han till och med sno min frukost. Han hoppade upp i sängen och verkade jättesugen på bullarna och alla pålägg.

Det bjöds på både smörgåstårta och prinsesstårta hemma hos mina föräldrar. Det var jättegott.

 

När jag var liten gillade jag inte smörgåstårta, och givetvis var typ hela släkten på min pappas sida galna i det. Det serverades smörgåstårta på i stort sätt alla födelsedagar. Jag fick sitta och käka mat från MC Donalds, för att överhuvudtaget få i mig något. Fast idag gillar jag smörgåstårta, speciellt med rostbiff.

Den bästa presenten fick jag av mina föräldrar. Det var något som jag verkligen hade önskat mig. Ett armband i silver med en berlock som föreställer ett evighetstecken, och på baksidan av berlocken står det "Love". Det ska vara till minne av min vän, som inte längre finns kvar här på jorden. Detta armbandet betyder otroligt mycket för mig. Att kunna känna på berlocken och föreställa mig att han åtminstone finns lite närmare, det känns väldigt skönt. Det är också ett bevis på att han alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Detta extremt betydelsefulla armbandet tänker jag ha på mig så ofta jag bara kan, helst varje dag.

 

Jag har en sak till som betyder väldigt mycket. Det är en helt egen låt som jag skrev till honom, strax efter att han lämnat oss. Det är en lugn och sorglig låt, som betyder obeskrivligt mycket för mig. Om jag någonsin får chansen att göra det, så skulle jag vilja spela in den låten. Jag vet inte när eller hur det skulle kunna bli, men jag hoppas att jag någon gång kan göra det.

Fast vänta nu. Jag spelade ju in förlovningslåten till min pojkvän på sånglektionen. Jag borde kunna spela in låten till min vän på det sättet också. Annars har jag hört att det finns en app till telefonen, där man kan spela in och kombinera egen musik, fast jag tror att sådana appar endast funkar i Iphones och inte i min Kapsys. Skit också. Varför fungerar sådana coola saker enbart i Iphones, bara för att jag inte kan ha en Iphone? För hur anpassad en Iphone än är för personer med synnedsättning nu för tiden, så vet jag att det inte skulle fungera för mig. Jag måste kunna känna vilken knapp jag trycker på, annars går det inte. Ja ja. Vi får se om jag får möjlighet att spela in den låten någon gång. Det skulle betyda väldigt mycket att göra det.

Hur som helst så var det en otroligt lyckad födelsedag med god mat och tårta, fina presenter och trevligt sällskap. Jag är mycket glad för alla mina presenter, särskilt för armbandet. En födelsedag jag sent kommer att glömma.