Välkommen till arbetslivet, Mikaela!

Japp, nu har arbetslivet börjat! Idag var jag i Kristianstad för ett spännande möte med funkarredaktionen.

Jag hade bara ätit lite risgrynsgröt på morgonen innan jag gav mig av, eftersom jag visste att de skulle bjuda på frukost på plats. Frallor, te och kaffe. Det blev en presentation. Man fick berätta vad man hette, hur gammal man var, var man kom ifrån och så vidare. Sen informerade de och visade sidan. Vi fick även komma med frågor och idéer kring vad vi skulle vilja skriva om.

Klockan tolv var det lunch. Vi satt i en stor lokal och käkade maten som de bjöd på. Jag satt och tänkte på att det här inte var någon skollunch, utan en jobblunch. Fatta vad coolt det kändes!

Efter lunchen fick jag skriva på mitt anställningsbevis och jag kände bara: "WOW!!" Jag satt där med ett par papper i handen och kunde fortfarande inte riktigt fatta att jag nu var anställd på mitt första jobb. Jag har ännu inte lyckats smälta det. Att jag, Mikaela Nilsson, som tog studenten i somras, faktiskt har ett riktigt jobb!

Vi gick igenom vad vi ska skriva och lite sådant. Till den 1 december, då det ska vara klart, tänkte jag skriva om vad jag ser för hinder och möjligheter, när det gäller min funktionsnedsättning. Jag vet inte exakt hur den texten ska vara, men jag lär komma på något.

Jag var glad och trött när jag och min assistent åkte hemåt. Det blev en lång och intensiv dag, men det var det värt. Är så jävla stolt över mig själv! Nu har jag även en timlista, som jag ska fylla i, vilket gör att det känns ännu mer äkta. Jag jobbar hemifrån, men ska ändå sätta schema på vilka dagar och tider för när jag ska jobba. Det känns bättre att ha bestämda dagar. Dels för att jag inte behöver vara sysslolös och dels för att det är skönt att alltid veta vad jag ska göra. Då vet jag liksom att de dagarna jobbar jag några timmar, så då har jag inte tid att göra något annat, så typ.

Så här känns det alltså att ha fått sitt livs första arbete. Det var inte så länge sen jag hade panik och undrade hur tusan jag skulle kunna hitta ett jobb. Jag trodde att det skulle bli svårt för mig, med både syn och hörselnedsättning och dessutom rullstolsburen. Visst, det hade säkert blivit svårt, om jag inte hade slängt ut en arm och grabbat tag i detta jobbet, så fort jag fick se det. Vad kan passa bättre för en skrivgalen tjej som mig? Det bästa av allt är att jag fixade det själv. Så sent som i våras trodde jag att jag skulle kräva massor av hjälp från arbetsförmedlingen, men nej, det behövde jag inte. Allt jag behövde göra, när jag hade läst annonsen, var att kontakta dem på redaktionen och komma på intervju, sen var allt klart. Kan man tänka sig? Livet bjuder verkligen på många överaskningar!

Lycklig anställd!
 

Mitt första jobb

Livet är som en berg och dal bana. Ibland går det upp, ibland ner och ibland bara runt, runt, runt. Ibland kommer möjligheterna som serverade, ibland får man ta tag i dem själv. När man ser något som man tycker om, är det bara att slänga ut en arm och grabba dag i det. Om man bara sitter och väntar, så händer det ingenting.

Jag snackar om mitt nya jobb. Nej, jag skojar inte och ja, jag är 100 procent allvarlig. Jag, Mikaela Nilsson, har fått jobb på funkar.skane.se. Där jag var på anställningsintervju i tisdags. De hade lovat att komma med besked idag och när jag kom hem från badet tillsammans med mina två assistenter, (simmar på habiliteringen i Lund på fredagar), kollade jag min mail och såg att där låg ett mail från Funkaredaktionen. Jag öppnade det med bankande hjärta och vågade inte riktigt hoppas på någonting. Eller, jag hoppades såklart att beskedet var positivt, fast jag kunde inte riktigt tillåta mig själv att tro någonting. Men så var meningen där...

"Vi tycker att du passar in i vår redaktion för funkar.skane.se och vill gärna ha dig med".

Alltså, dröm om den totala glädjen! Jag höll på att börja skrika rakt ut, så glad blev jag. I slutet av mailet hade de skrivit:

"Är du fortfarande intresserad av att vara skribent på funkar.skane.se?"

Vilken fråga! Precis som om man skulle fråga om jag fortfarande vill träffa Gabriel Alvarez. Okej, jag fattar. De måste ju fråga så. Det hade varit synd om de hade anställt mig om jag hade ändrat mig. Men nej, jag har absolut inte ändrat mig. Jag har fått mitt allra första jobb! Hurra!!!

Egentligen är det helt sjukt. Jag har hela tiden trott att det inte skulle bli lätt för mig att hitta något jobb. Ja, faktiskt, jag trodde till och med att det skulle bli svårt. Att jag skulle få besöka arbetsförmedlingen, kolla upp många olika saker och genomlida en massa ångest. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle hitta jobbet själv, bara genom att se en annons på anslagstavlan på habiliteringen i Malmö. Men så blev det. Ingen arbetsförmedling inblandad, jag tog saken i egna händer. Ibland måste man faktiskt ta för sig själv. Det duger inte att bara sitta och vänta på att bli upptäckt. Ser man ett jobb som man verkligen vill ha, så får man söka det på en gång. Chansen är inte så stor att de kontaktar en och säger:

"Vill du jobba hos oss?"

Okej, det kan kanske hända, men det är en mycket liten chans. De på funkar.skane.se hade säkert inte gjort det, om jag inte hade mailat. Jag är mycket stolt över mig själv!

Jag har till och med redan hittat två kolleger. Två tjejer, som jag är vän med på facebook. Elin, som bodde på samma elevhem som jag och också gick på riksgymnasiet. Hon går där fortfarande, fast jag har ju slutat där. Jag visste inte ens att hon hade sökt jobbet, förrän hon kommenterade min status. Den andra tjejen jobbar där redan. Vi känner varandra inte så bra, men det lär vi göra när vi har jobbat tillsammans ett tag. Man jobbar för det mesta hemifrån, men de har sex redaktionsmöten per år. Min anställning startar den 1 november och jag ska åka till Kristianstad på redaktionsmöte den 2 november. Jag är provanställd i sex månader, sen får vi se hur det blir.

Det här är så stort, att jag knappt kan smälta det. Ett jobb som är gjort för mig! De vet vad de gjorde när de anställde mig. Jag satt där på intervjun och ansträngde mig till det yttersta för att visa mina absolut bästa sidor, så att de skulle förstå att jag var något för det här. Jag lyckades! Nu är jag en av dem anställda!

Jag lade upp en status om det på facebook. Jag har fått 30 gilla och över 20 kommentarer. Helt sjukt! Så mycket uppmärksamhet har jag inte fått sen typ när jag hade gjort min första tatuering. Haha!

Jag ser verkligen fram emot den här hösten. Ny skola, skrivarkurs, jobb, ny tatuering och föreläsning i Stockholm. Och på söndag åker vi på kryssning, jag och min familj. Hela jag är full av aktivitet och förväntan.