Jag älskar mina vänner. Jag älskar mitt nya sociala liv. Jag är så sjukt glad att jag äntligen, efter så många år av ensamhet, har lyckats skaffa så många underbara vänner. Ibland kan jag fortfarande knappt fatta det. Det känns som om det har gått väldigt fort. Från att tidigare ha känt mig konstant ensam och ledsen över att inte ha några kompisar, (? i alla fall inga som delar mina intressen och som det därför känns bra, roligt och avslappnat att hänga med), till att helt plötsligt ha flera fina vänner. Hur fan gick det till, liksom? Ärligt talat vet jag inte. Jag skulle gissa att det är jag som har börjat känna mig mer avslappnad vid sociala umgängen. Umgängen som inkluderar mer än två personer. Då blir det mycket lättare. Det är ju faktiskt mycket roligare att vara ett litet gäng. Jag har insett det nu. Jag har alltid varit otroligt social av mig, men allt för ofta har mina rädslor stått i vägen för mig. Så är det inte nu längre. Det är nog därför jag har lyckats komma ut i det sociala på ett helt annat sätt och träffat så många underbara vänner.
I tisdags festade jag med tre tjejkompisar. Vi var hos mig och satt på uteplatsen hela kvällen. Det var helt perfekt väder. Vi käkade middag, (hemgjorda grillade kycklingburgare och eget vitlöksbröd som också var grillat), drack vin, lyssnade på musik och snackade tjejsnack hela kvällen. Det var helt enkelt en perfekt kväll. Alla fyra blev ganska berusade, men vad gör det? Vi hade en toppen-kväll och det var det enda som räknades.
Innan den fjärde i sällskapet kom, överraskade jag dem andra två. Jag hade sen långt tidigare gjort vars sitt vänskapsarmband till oss tre. Pärlarmband med orden: "Friends forever". Jag hade förberett överlämnandet noga. Ville att det skulle vara en riktig överraskning. Så jag hade målat vars sin ask till armbanden slagit in dem. Sedan sa jag åt mina vänner att blunda. De fick inte titta, förrän de hade öppnat sina presenter. Jag ville att de skulle öppna dem samtidigt, så jag sa: "Nu", när de fick börja. Vi satte på oss våra vänskapsarmband direkt. Jag älskar verkligen att göra folk glada. Det är verkligen något jag brinner för. Speciellt att ge bort personliga presenter. Det är det bästa.
I alla fall så var kvällen hur lyckad som helst. Bättre än jag trodde, faktiskt. Att sitta där, alla fyra, unga och fräscha tjejer, i den ljusa sommarkvällen. Det var en otroligt avslappnad och mäktig känsla. Jag är obeskrivligt glad över att jag har funnit mitt gäng. Vi hade ju hur kul som helst tillsammans. Sen är det klart att det blev rätt mycket snack och svårt att hänga med ibland, men då vågade jag fråga utan att känna att jag var i vägen och lade mig i. Det är nämligen något jag jämt gjorde förut. Jag kände att jag avbröt, om jag frågade vad som sades. Så var det inte den här gången. Jag vet ju att ingen av mina tjejkompisar skulle komma hem till mig, eller ens välja att umgås med mig, om de tyckte att jag var jobbig. Dessutom är det bättre att fråga om någon kan upprepa än att känna sig utanför och kanske sitta med ångest hela kvällen.
Jag har verkligen hittat rätt gäng och min plats i det sociala livet. Jag har relativt många kompisar nu. Något jag har saknat i så gott som hela mitt liv. Att vara omgiven av vänner får mig verkligen att känna att jag inte är ensam längre. Att jag har vänner. Vänner som frivilligt väljer att umgås med mig. Inte för att de känner sig tvungna eller för att de "får betalt", utan för att de uppriktigt vill. Det är en obeskrivligt skön känsla. Att äntligen tillhöra en av dem som räknas.
