Artikel: "Mitt underbara skitliv"
Nu, äntligen har den efterlängtade artikeln publicerats i Sydsvenskan! Shit, vilken stor artikel! Nästan två sidor. Det betyder att den är ännu större än Spegelns artikel. Jag är så himla stolt och nöjd. Detta är ju trots allt något jag har velat göra i så gott som hela mitt liv. Ja, faktiskt. Hur länge har jag inte drömt om att hamna på en stor bild i tidningen? Det är faktiskt något jag har drömt om så länge jag kan minnas. På sätt och vis kan man säga att min kommande självbiografi, "Mitt underbara skitliv", också uppmärksammas nu. Jag menarr, den blev ett stort fokus i artikeln. Det är bra. Det betyder att fler och fler får höra talas om boken, så när den väl blir utgiven känner folk redan till den lite grand. Jag säger "NÄR", inte "OM". Jag vet ju att den kommer ges ut någon gång. Det har jag bestämt. Jag kommer göra allt som står i min makt för att min dröm ska förverkligas. Allt och lite till. Jag har kämpat i flera år och kan kämpa i några år till, envis som jag är. När allting har känts tufft har jag flera gånger haft tankar på att bara ge upp allt. Min författardröm, mitt kärleksliv. Allt. Men vet ni varför jag aldrig har fullföljt min plan? Jo, för att viljan är starkare. Viljan och önskan att mot alla åds nå mitt mål, trots alla motgångar. Min förhoppning är att "Mitt underbara skitliv" ska bli utgiven senast det år jag fyller 30, (alltså om fyra år). Men det viktigaste är ju ändå att det blir bra, inte hur snabbt det går. Ett skrivprojekt är inget man kan stressa fram. Inte så länge man inte har en deadline. Något jag är medveten om att jag kan riskera att få så småningom, men inte precis just nu. Nu tar jag det i min egen takt. Oavsett hur snabbt eller långsamt det går, så har jag en stark känsla av att slutresultatet lär bli otroligt lyckat. Det är det jag hoppas på!
Jag har en liten kändisvovve också. Sigge fick ju också vara med i tidningen. Det gillar han. Han vill ju ha uppmärksamhet. Bilden på honom är verkligen söt. En riktig charmör. Inte konstigt att alla älskar min lilla mysvovve. Det gjorde de från Sydsvenskan också när de var hemma hos mig. De blev som besatta av honom. Speciellt fotografen :)
Ja, som sagt. Jag är verkligen stolt över min insats. Att jag tog tag i alltihop hellt själv och att resultatet blev så lyckat. Jag ska inte skryta och kalla mig själv för "kändis", men det känns ändå som om jag har kommit ett steg närmre målet bortom horysonten, så att säga. Ibland måste man själv ta tag i saker för att det ska hända något. Man kan inte sitta och vänta på att få allting serverat. Man måste våga försöka lite själv också. Det har jag lärt mig av det här.
https://etidning.sydsvenskan.se/p/sydsvenskan-malmo-del-b/2022-06-12/a/nu-blir-hennes-underbara-skitliv-bok/2807/544163/28873197